TAL VID KONSTRUNDANS INVIGNING I NORDINGRÅ DEN 17 MAJ 2024

Ärade konstvänner!

Tack Berit Rantzow för inbjudan att hålla invigningstal denna dag! Jag blev så oerhört hedrad att jag inte hade vett att tacka nej! Det har jag fått ångra, ska du veta. Och nu har jag samlat ihop till en ordentlig rampfeber. Vem är jag att tala om konstrundan i Nordingrå? Det undrar säkert många av er också.

Jag heter Hervor Sjödin, gammal gymnasielärare i franska och tyska i Sollefteå, som snöat in på författarinnan Laura Fitinghoff, som var min mormors mors syster och skrev den osannolikt framgångsrika boken om Barnen från Frostmofjället. Jag är ingen konstnär, har aldrig utövat något mer konstnärligt än broderat på uppritade mönster på tyger och stickat tröjor efter beskrivning. Men redan dessa sällsynt vardagliga konstvarianter har alltid skänkt mig ett särskilt nöje. Att till exempel brodera ett par köksgardiner i Anundsjösöm, innebar ju att ge sig själv en skatt för livet och att dessutom lära sig om upphovskvinnan Brita-Kajsa Karlsdotter, som föddes 1816 i Anundsjö, och dog där nästan 100 år gammal 1915, att läsa om hennes utfattiga liv, med 11 barn, och hur hon på ålderns höst tog tillvara gamla röda trådrester från handduksvävar och skapade Anundsjösömmen, som kom sågs och segrade och nådde ända fram till en utställning i London, där den Engelska drottningen lär ha köpt en av hennes dukar. Bara en sådan sak är ju fantastisk.

Vad är konst egentligen? Konst kan man väl säga, är det vi egentligen inte behöver, eller hur? Konst är guldkanten på vardagen. Konst är de vackert snidade träverktygen, som fästmannen förr skänkte sin fästmö i trolovningsgåva, konst är de onödigt utsnidade dekorationerna kring dörrar och fönster på gamla allmogehus, konst är de urgamla grottmålningarna, som våra förfäder skapade för 30 000 år sedan, eller hällristningarna, som någon förfader arbetade fram för kanske 4-5-6 000 år sedan, uppe vid Nämforsen i Näsåker, eller de egyptiska pyramiderna, de romerska statyerna, den broderade Bayeuxtapeten, som 70 meter lång skildrar den normandiska erövringen av England, med slaget vid Hastings 1066, eller renässansen med Michelangelo, Botticelli och Leonardo da Vinci, impressionism, expressionism, dadaism och så vidare ända fram till våra dagar, där vi ser hur bland andra Picasso och Andy Warhol inte kan betalas nog, liksom  den hemlighetsfulle konstnären Banksy, som alla vill veta vem han är…Konst är alltid unikt och bär konstnärens signum.

Vänta nu. Vad sade jag? Sade jag verkligen att Konst, det är det vi egentligen inte behöver? Men allt det här jag nu räknade upp talar ju rätt emot det påståendet. Kanske konst är det vi behöver mest av allt för att orka leva? Vi kan inte leva bara för att äta, arbeta och sova, det måste finnas något mer som ger oss innehåll i livet, något som retar vår fantasi, som utmanar våra sinnen, som kan sparas från generation till generation. Om inte det mänskliga behovet fanns och var så starktså skulle inget av det jag nämnde, grottmålningarna, pyramiderna, utsmyckningarna finnas. Och inte Nationalmuseum i Stockholm eller Louvren i Paris eller British Museum i London eller tusentals andra museer i världen. Eller Mannaminne här i Nordingrå, ett allkonstverk.Har någon konstnär utom vår egen Anders Åberg, någonsin skapatnågot liknande? Gratulerar Nordingrå, ni besitter två världsarv, Höga Kusten och Mannaminne!

Genom tiderna har vi sett hur konsten påverkar betraktaren, inte minst kyrkor världen över har insett värdet av konsten, vi behöver bara tänka på alla dessa kyrkomålare som till exempel Albertus Pictor som gav betraktaren bibelns berättelser i bilder, eller deras kolleger glaskonstmästarna, med alla sina ofattbara mosaikfönster i vidunderliga färger. Vi vet också att konstutövning har en läkande effekt. Berit Rantzow var ju överläkare på Österåsens Hälsohem utanför Sollefteå. Österåsen byggdes ursprungligen som ett sanatorium för att vårda TBC-sjuka och stod klart 1901. Numera är det ett centrum för livsstilsmedicin, där man får behandling för utmattning, övervikt, rökavvänjning med mera, med mera och förhoppningsvis känner några av er till det och har haft glädje av en vistelse där. Under sanatorietiden lockade den legendariskeöverläkaren Helge Dahlstedt konstnärer till Österåsen. Han köpteunderstundom deras konst och lät hänga den på sanatoriets väggar. De TBC-sjuka fick också arbeta med konst, att måla tavlor gav livet mening och blev på många sätt livsförlängande livsnödvändigt. Snart hade man en växande konstsamling där, som har fortsatt att växa. Det senaste tillskottet till denna unika samling kom till för två månader sedan, den 16 mars, när Laura Fitinghoffsällskapet valde att låta Noraströmsbon Åke Melins fantastiska kombinerade träskulptur och målning av Barnen från Frostmofjället ingå i Österåsens konstsamlingför att där kunna beses och begrundas av ständigt nya besökare.

Konstrundan 2024, som vi alltså idag inviger, äger rum, om jag förstått det rätt, för 16de året. Den första kom redan 2008, men en har inställts, på grund av coronapandemin. Ett 40-tal konstnärer öppnar sina ateljéer för oss att komma och träffa dem, se deras konst, ta en fika! Vilket erbjudande! Gratis! Förstår vi hur privilegierade vi är som får ta del av allt detta? Redan här i Körningsgården kan vi få en liten överblick över vad som bjuds och hur man hittar dit. Här erbjuds också en specialbuss under Konstrundans öppethållande.

Tack, alla ni konstnärer i Nordingrå, Margareta Petré, Berit Rantzow, Vännersta konstby, som till och med arrangerar buss från Härnösand,och alla andra, som skapar och upprätthåller Konstrundan! Ni var först i länet, nu har vi även en konstrunda i Sollefteå och även på andra håll. Ni behövs! Ni gör något livsnödvändigt! Utan konst överlever människan icke! Ni räddar alltså liv! Tack! Nu ska vi ta del av era verk! Härmed förklarar jag Nordingrås konstrunda 2024 för invigd!